Sexy man indeedidoz. Sånt fint spanar man på klockan kvart i ett en så fin lördagsnatt som denna. Kalasgött!

När rösten inte bär med sig så får man väl helt enkelt improvisera.

MIN MACBOOK ÄR FET.

T GRYM.

All work no play makes Malin go..

Pappa och Sarah har något gemensamt. De ska alltid klura ut finurliga namn till helt vanliga färger, lila kan vara lavendel, plommon, lilac, gredelin - tja, ni förstår. Idag sa jag till honom; ser du något annorlunda med mitt utseende idag? Han svarade med, du har färgat håret! Och klippt det? Inte? Nejnej, men det blev väl bra. Jag svarade; Nej, det skulle vara genomrött och som det ser ut nu så är det hälften rött och hälften brunt. Och så bara kommer den här kommentaren; Det ser inte konstigt ut, du har KASTANJEBRUNT hår.

Hahahahaahahahahahahahahahahahahahah. <3

Precis så beskriver Sarah lite dunkelt brun hårfärg med röda inslag. Åh så fint det ska vara! Blir så glad :)

Idag klockan 20:00 så ska jag och Sarah befinna oss vid gamla posthuset och lyssna på Vit Päls. Det låter lite kult, lite hemmagjort och lite risigt i kanterna.
"Jag hade inte skrivit dagbok på ett tag så jag satte mig och skrev ner allt jag gjort den senaste månaden. Sedan sjöng jag alltihop över ett par trummor från en Gingerbread Patriots låt. Allting låter rätt blasé och kanske lite torftigt, men nu var det i alla fall så..."

Det kan bli rätt intressant.

Ser att det fortfarande är några tappra själar som kikar in på bloggen.

Nu ska Sarah träna med mig. Det har hon sagt.

MOHAHAHA.

Vi ska hoppa runt som en och en annan apa.

Det ska bli intressant.

För er som må ha missat det, så FYLLDE SARAH ÅR I SÖNDAGS. :D

Min syster hade lagt upp en länk till ett framförande av Sarah Dawn Finer. Alltså, jag är inte så pepp på att lyssna på sådan musik som min mamma lyssnar på, men efter utlovandet av att; "Detta är den absolut vackraste låt jag någonsin hört." var jag såklart tvungen att lyssna. Och lyssnade gjorde jag. Och jag bara grät. Grät och grät och grät, tänkte bara på min fina vän bunden i en fyrbent kropp som inte strövar kring oss längre. Fredag morgon den 30 oktober 2009.

Forlåt för fett random inlägg.

Men jag saknar henne.
Så jävla mycket.

Böl böl böl böl.

Hade värsta mysljuset inkommandes från fönstret i mitt sovrum för någon timme sen. Efter alla regnskurar och åskan i luften blev allt helt mjukt och vackert. Ibland blir jag glad på min simpla digitalkamera, den har sina stunder. (Skarpheten har jag lagt till bara för att prova hur det såg ut, om det såg helt fucked up eller inte.)

; Malin

Imorgon, eller ja.. om ett par 12 timmar kanske så ska jag äntligen köpa löparskor. Mycket stötdämpande ligger högt på listan men ett par sköna, greppbara är nog högsta prioriteringen. Nu äntligen börjar jag med träning igen! Ska bli riktigt roligt faktiskt. Och så var det det här angående parkour-övningarna, haha.. försöker köra lite basic grejer, men främst måste jag lära mig att göra en riktig roll (!?). På marken är det inga problem men när det är efter ett hopp så blir jag så jävla psykad, måste få bort den där blockeringen.. Men med fart och flyt så kommer det nog lösa sig det med! Kom igen Malin du kan ju för fan det här!

Var ju så sjukt peppad igårkväll på att börja med parkour, sagt och gjort - jag sprang ut i trädgårdens baksida och började värma upp lite. Katastrof! Jag har noll kondition, noll styrka och noll uthållighet. Allt på grund av att ridningen slutade i juni, för ja - det var därifrån jag fick min träning och nowhere else. Visst ska jag börja jogga, men först måste jag ha skor och nya träningskläder. Efter det så ska jag börja med parkour, men började lite lätt med att försöka göra kullerbyttor, skutta över det låga bordet och sedan använda det för att träna styrka i bland annat ryggen. Kan säga att jag drog med mig halva gräsmattan in, med en värkande rygg och lite svett under armhålorna. Oh well, nu har jag börjat iallafall.

När jag var liten var jag en klätterapa, fanns det ett staket, en påle, ja vad som helst så svingade jag mig över och landade mjukt. På "äldre dar" så har jag lagt av med det, men nu när jag spelat igenom Mirrors Edge för andra gången blir man så pepp på att börja igen. Först och främst är det en fantastisk möjlighet att träna upp alla tre träningsformerna - det vill säga styrka, kondition och uthållighet, sen att det ser skitball ut när man studsar från en punkt till en annan det är också en sak, såklart. Så nu ska jag bara köpa lite träningskläder á la Faith Connors, samt gympaskor och sen är jag good to go!

Vad säger ni? Är bilden som är tagen för ungefär 1 ½ år sedan likt haha? (weird coinsidence, i know!)

Jag menar, lite spikes under mitt högra öga och en skitsnygg tattoo på armen och jag är good to go!
Fast jag vill inte ha svart hår igen.. förjävla svårt att bleka det ljust igen då.

; Malin

Times like these så får man helt enkelt sluta räcka tunga och peka finger åt John Blund och låta hans sömnströssel eller vafan han nu använder inverka. Pusshejs vi hörs inom ett år.

Och ja, det kan hända att jag plötsligt är rödhårig i någon egobild snart. HIHI!

Och nu har det blivit augusti. Augusti är oftast den månad som hösten börjar dra sig tätt, sensommaren tar slut och folk börjar klä på sig igen. Jag vill inte klä på mig igen, jag vill fortfarande ha värmen och solen och lyckan i att ha en glass och se den smälta i takt med att jag äter upp den. Jag vill fortfarande kunna gå upp mitt i natten och bara börja dansa till Before Their Eyes eller vad fan som helst. Främst av allt vill jag ha sommarlov förevigt..

Och bara ha den där möjligheten att försöka filma in pinsamma videoinlägg mitt i sin ensamhet utan att behöva oroa sig att slösa tid, för det är ju för fan sommarlov. (ja, det är sant.. tyvärr)

Här sitter jag med en tom känsla i magen och det är då jag får för mig att skriva.
När jag är glad orkar jag helt enkelt inte sätta mig ner och skriva ner ett enda ord av hur jag känner mig.
Det är när någonting känns fel som jag vill uttrycka mig genom ord.
Det känns skönt att ösa ut alla obehagliga känslor, det känns renande.
Malin är den som skriver som mest när hon är glad och full i farten medan jag skriver när det inte känns som att det finns någonting annat man kan göra.

snart ska man börja gymnasiet och jag har en blandning av nyfikenhet, skräck och nervositet i tankarna. Folk säger hela tiden till mig hur jag borde klä mig, vad jag borde säga och undvika att säga för att träffa nya vänner.
Det är då jag blir rädd, innan var jag rätt lugn och tänkte "äh, jag är mig själv så hittar jag väl nån att vara med" men om alla försöker skaffa kontakter så ljuger dem säkert och vill jag verkligen vara ärlig i den situationen?

usch, nej nu ska jag skaka av mig alla dåliga tankar för innerst inne vet jag att allt kommer lösa sig och bli så bra som möjligt. Men det känns bra att få skriva ner sina tankar på papper (inte papper.. men ni fattar poängen).
 

/ Mini