Jag vet inte hur mycket det märks, men jag är helt galen i musik. Jag lyssnar på vad mitt hjärta säger för tillfället, men allt som allt så är jag en mer indierockare än något annat, jag menar - friheten och djupet i sången och rytmerna. Det är helt galet. Ett tag försökte jag vara hardcore, med band som Adept, Bring Me The Horizon, Fightstar, ja - massa band som ni säkert inte känner till, am I right? Försökte och försökte, tyckte om musiken men den skara människor som lyssnade på liknande var inte helt på det klara rent mentalt. Säger inte att jag inte har haft en jätterolig och rent ut sagt skitball upplevelse med musiken, människorna, men jag kände iallafall när jag kom ifrån det lite att jag var lite för mogen för den typ av genre. Men musiken är ett sätt att spegla mig själv i, främst utseendesmässigt. Jag har lyssnat på crunkcore när jag klädde mig & spacklade mig efter Scene-trenden, jag lyssnade på hiphop och rap när jag var lite mer .. sunkig i klädvalet, haha. Nu klär jag mig som jag känner och lyssnar på vad jag vill - känner helt enkelt att det passar mig utmärkt. Klart att det finns tillfällen då jag lyssnar igenom mina playlists på Spotify innehållandes hardcore, grindcore, ja - allt vad det finns, samtidigt som jag också kan snappa upp godingar som Eminem, Xzibit, Kanye West, tja - ni förstår. På Lunarstorm fanns det en klurig beskrivning längst ner på sin presentationssida; Musiksmak - Allätare.

Så sant så.

Två exempel på mina nuvarande playlists : Suck it. bitch. we no speak americano (den sista är nystartad och ska fyllas så småningom,)

Och ett exempel på min något äldre playlist : Awesomeness

Skillnad? Oh yes, men jag trivs lika bra.